Sagan om Flaxoped

För fyrtio år sedan, på en bildlektion i skolan, formade jag en liten figur i lera. Jag målade den grön och brände den i ugnen. Jag kallade den Flaxoped.

Figuren finns inte kvar idag. Tiden har gått, och leran har försvunnit. Men namnet, och känslan av att skapa något helt eget ur ingenting, har följt med mig ända sedan dess.

Idag bygger jag inte längre med lera. Som systemutvecklare skapar jag med kod, och som författare skapar jag med ord. Men kärnan är densamma: att forma nya världar, utforska det lite mörkare och mystiska, och ge liv åt berättelser som annars skulle förbli osagda.

Flaxoped är inte bara ett namn. Det är en påminnelse om den där första, fria skaparglädjen.

Välkommen in i skuggorna.