Ett rum är förberett. Föremålen ligger på sina platser. Någon börjar – men blir avbruten mitt i handlingen.
I äldre uppteckningar kunde en sådan avvikelse betyda mer än ett misstag. Formen hade brutits. Och då var frågan inte bara om riten hade fungerat, utan om den alls hade fullföljts.
1. När ordningen bröts
En rit kunde ha villkor: orden skulle sägas i en viss följd, av någon som kunde dem, vid rätt tillfälle. Om ordningen ändrades eller handlingen avbröts kunde den uppfattas som bruten. Det var inte nödvändigtvis en mindre eller svagare version av samma rit. Den kunde ha blivit något annat.
En konkret uppteckning visar hur många steg en handling kunde bestå av. I ett svenskt manuskript från Sandvik i Småland beskrivs en läsning som skulle upprepas tre gånger. Under läsningen skulle en grästorva ligga på den sjukes bara huvud; efteråt skulle den sättas på en gärdesgårdsstör för att torka. Ord, rörelse och ordningsföljd hörde ihop.
Det betyder inte att det fanns en enda regelbok för alla bygder. Uppteckningarna visar lokala föreställningar och olika bruk. Men de visar också varför en avbruten handling kunde väcka frågor: hade det som skulle göras blivit gjort – eller hade förloppet stannat mitt i?
2. När verkan uteblev
Om en rit inte tycktes ge resultat kunde man enligt vissa föreställningar tänka att villkoren inte hade uppfyllts. Kanske hade orden kommit i fel ordning. Kanske hade fel person utfört handlingen, tillfället varit fel eller någon hunnit avbryta den.
Sådana föreställningar finns inte samlade i en enda allmän regel. De måste förstås i sitt sammanhang. I Isofs arkivmaterial förekommer till exempel läsningar med ett bestämt antal upprepningar och tydliga instruktioner för vad som skulle göras medan orden uttalades. Den som följde materialet kunde därför uppfatta en missad del som betydelsefull.
Ibland kunde följden enligt uppteckningarna bli den motsatta mot den avsedda. En beskrivning av folklig magi återger föreställningen att en rörelse åt fel håll kunde vända resultatet. Det är ett exempel på en dokumenterad tro – inte ett belägg för att handlingen faktiskt hade en övernaturlig verkan.
För den som utförde riten kunde skillnaden ändå kännas avgörande. Utebliven verkan var en sak. Ett tecken på att något hade vänt var en annan.
3. Att börja om
Misslyckandet innebar inte alltid att allt var förlorat. En handling kunde göras om. Man kunde gå igenom ordningen på nytt, försöka en gång till eller låta någon annan ta vid. I vissa fall kunde man även ändra tillfälle eller rätta till ett steg som bedömdes ha blivit fel.
Det är viktigt att skilja mellan upprepningen som ingick från början och ett försök att börja om. En arkivbeskrivning kan föreskriva att en läsning ska göras ett visst antal gånger. Det är då den avsedda formen – inte nödvändigtvis ett tecken på att det första försöket misslyckats.
Men tanken på ett omtag gav utrymme för en ny chans. Folktron var inte alltid fatalistisk. När något inte tycktes ha tagit kunde frågan bli: vad behöver göras annorlunda?
Det är en stilla sorts hopp. Inte vissheten om att det ska lyckas nästa gång. Bara möjligheten att försöka igen.
4. Den som kunde – och den som inte kunde
När något gick fel kunde också personen bakom handlingen bli ifrågasatt. Hade hen verkligen kunnat ordningen? Var det fel steg – eller fel utförare? Sådana frågor kunde bidra till att vissa människor fick rykte om sig att kunna, medan andra ansågs sakna förmågan.
Ett arkivexempel visar hur svårt det kunde vara att avgöra vad som hade hänt. I en berättelse återgiven av Institutet för språk och folkminnen hade en kvinna läst det hon kunde för att få en ljudlös skälla att klinga igen. Den började inte låta. När skällan senare undersöktes upptäcktes en liten spricka, som lagades. Ägaren drog ändå slutsatsen att mannen som reparerat den måste kunna särskilt starka böner.
Berättelsen visar inte att en ritual misslyckades och sedan lyckades. Den visar något närliggande: hur människor kunde tolka ett uteblivet resultat och bedöma den som hade utfört handlingen. Ibland fick personen bära tvivlet. Ibland fick det som hände en annan förklaring.
5. Avsiktligt avsteg
En brytning behövde inte alltid vara ett misstag. Vissa uppteckningar beskriver människor som kände till vad ordningen föreskrev men ändå valde att avvika från den.
Det är en ovanlig detalj. Inte varje avsteg var en olyckshändelse. I sådana berättelser framträder själva brottet mot ordningen som betydelsefullt, även när skälet inte förklaras.
För den som lyssnar i efterhand kan det vara frestande att fylla i orsaken. Men uppteckningen lämnar ibland den platsen tom. Vi vet att avvikelsen skedde. Inte alltid varför.
6. Avbruten eller fullföljd?
Det fanns en skillnad mellan en rit som avslutades enligt sin form och en rit som avbröts.
En handling kunde vara fullföljd även om det önskade resultatet uteblev. Om varje led hade utförts i rätt följd var riten avslutad – oavsett vad deltagarna sedan tyckte att den åstadkommit. En avbruten rit hörde till en annan kategori. Den hade inte nått sitt slut.
Den skillnaden gjorde det möjligt att tala om misslyckande utan att kalla allt som inte gav önskat resultat för en felaktig rit. Ibland var utförandet färdigt, men verkan uteblev. Ibland hann handlingen aldrig bli färdig.
Det ena kunde väcka besvikelse. Det andra kunde lämna något olöst.
7. En ny början
Uppteckningarna ger ingen enhetlig lära om vad som skulle göras när en rit bröts. De visar i stället en variation av instruktioner och föreställningar: en bestämd ordning, upprepningar, krav på rätt utförare och ibland tanken att handlingen kunde göras om.
Det är också en påminnelse om hur människor försökte hantera osäkerhet. De kunde pröva, rätta till och börja på nytt – utan att veta om nästa försök skulle bära.
En avslutad rit hade ett slut. En avbruten rit kunde vänta på sin fortsättning.
Formen kunde brytas. Den kunde också tas om från början.
Läs vidare
- Svensk folktro 101: En guide till väsen och mörka legender
- Del 1: Vad en rite är – formen, upprepningen och kravet att göra rätt
- Del 2: Årets riter – jul, valborg, skörden och lucia
- Del 3: Livets riter – födelsen, namnet och bröllopet
- Del 4: Riten utan präst – kloka gummor, böner och det folkliga ansvaret
- De som såg dem: Prästen, kloka gummor och människorna som mötte väsen
- Gåvor och avtal: När människan förhandlade med väsen
- Del 6: Riten i dag
Källor
- Blodiga trollformler – Institutet för språk och folkminnen
- Folktro och föreställningsvärldar – Institutet för språk och folkminnen
- Kärleksmagi genom tiderna – Institutet för språk och folkminnen
- Material Artefacts in Oral Tradition: Notes and Family Lore on the Owners of the Sandvik Manor Magic Art Manuscripts – Åsa Ljungström
- Verbal Charms in a Nineteenth Century Swedish Book of Magic – Alessandra Mastrangelo